Uppgift 2
Hur utbrett är det problemet som du skrivit om? Vad beror denna typ av problem?
Diskutera flera tänkbara förslag! Hur kan vi motverka denna typ av problem?
Jag tycker att detta är en stort problem. Mobbning är något av det värsta som finns. Har man engång blivit mobbad sitter det alltid kvar i en. Det kan få en att må riktigt dåligt. Jag tror att de som mobbar andra känner att de är svaga och saknar något, så de måste bevisa sin styrka. Och det gör dem genom att trycka ner någon annan. Mobbarna blir starkare av att se andra bli svaga. Jag tycker att mobbning är riktigt fegt och onödigt.Det är väldigt svårt att få slut på mobbning. Det vi kan göra är att informera mer om hur de utsatta känner sig. Att visa och berätta historier från den utsattas sida. Alla har vi känslor så även de som mobbar måste se hur hemskt det är. Det finns ingen som skulle vilja bli utsatt av sådana hemskheter. En annan grej vi kan göra är att försöka stoppa mobbing i tid, om man ser något eller hör något så ska man aldrig tveka på att säga till. Vågar man inte själv försöka stoppa det kan man alltid be någon annan som är nära till hands (tex en lärare om det sker i skolan).
Har även läst 3 kompisars bloggar och kommenterat.
http://ninusen.blogg.se
http://marinanilsson.blogg.se
http://emelieen.blogg.se
LÄS DEM! :)
*Alla lika, alla olika*
*Alla lika, alla olika*
Slag, fällningar och elaka kommentarer. Finns det egentligen något värre än mobbing? Jag minns för två år sen, när jag själv var mitt i en sådan situation. Jag var ute och gick på mitt område, då de äldre tjejerna kom gående.
Jag var ute och gick med mina två småsyskon. Min ena syster var bara några månader gammal så hon låg i en vagn, medan min andra syster var lite äldre och gick bredvid och höll i vagnen. Redan när tjejerna var långt ifrån oss började jag känna mig illa till mods. Jag visste vilka dem var, jag hade hört talas om de flera gånger. Några av mina kompisar hade blivit mobbade av dem. De var tre tjejer som gick i sexan.
De kom närmre och närmre och jag hörde tydligt deras viskningar. Jag kunde höra hur de kommenterade våra kläder och våra utseenden. Jag minns hur rädd jag var. Jag var rädd för hur de skulle behandla mina syskon. Jag brydde mig inte så mycket om vad de sa till mig, men de kunde ge mina syskon men för livet, och det ville jag verkligen inte. Ju närmre de kom, ju tydligare hörde jag dem. De var inte rädda för att vi skulle höra vad de sa om oss, utan tvärtom, de sa allting högt avsiktligt. De ville att vi skulle höra, de ville få oss att må dåligt. Jag blev mer och mer rädd, jag visste inte om de skulle slå oss, hota oss, eller vad de skulle göra. När vi var precis bredvid varandra gick de bara förbi oss. Några steg bakom oss hörde vi deras fnitter. Den ena tjejen skrek något åt oss, men jag hörde inte. Jag ville inte höra vad hon sa, jag visste att det var något elakt.
Än idag funderar jag på vad det var tjejen kan ha sagt. Var det om mig eller var det om mina syskon? Hade samma sak skett idag, tror jag inte jag hade klarat av att bara gå förbi. Jag har mer mod nu och är säkrare i mig själv. Även om jag inte har det perfekta modell utseendet så borde de inte behöva klaga på det. Alla ser vi olika ut och andra ska acceptera det. Man får se ut som man vill!
